fredag, januari 16, 2009

Together we will live for ever

Åh.. Nu har jag ingen musik som passar mitt jag-vet-inte-hur-jag-mår-humör.
Jag vet inte om jag vill lyssna på musik som gör mig ledsen, arg, glad, kåt, frustrerad, eller helt jävla störd och känslokall.

Tror det blev lite för mycket idag i mitt huvud.
Alldeles för mycket tankar och bilder från mitt liv dök upp idag och jag blev bara mer och mer apatisk hela tiden.
Det känns som om att inget kan få mig att le idag. Känns som om jag inte ens vill försöka skratta.
Jag vill bara.. försvinna.. radera.. raderas.
Death is a disease.

Jag tror jag ska skita i att blogga. För vad får jag ut av att göra det?
Jag tjänar inte pengar på det, jag får i princip aldrig kommentarer, eller bevis på att någon läser min blogg.
Vill jag skriva av mig kan jag ju använda word och sedan spara i en mapp på datorn, eller bara radera det när jag är klar.

Ett år och två månader i dag med världens vackraste människa, Filip.
Jag älskar dig.

Inga kommentarer: