061219

Idag var det första gången på riktigt länge som jag tog sju bussen!
Tack vare Issah.

Dagen började bra, tills andra lektionen.
Vi såg på film. Jag kände inte av någon panikångest, men sen kom den bara.
Jag försökte andas lugnt, tänka på annat, men det var totalt omöjligt.
Jag kände yrseln, illamåendet, jag måsta ut!
Sa till Frida att jag skulle gå på toa.
Gick till toaletten och drack vatten.
Efter ett tag kändes det bättre, så jag lämnade min jacka i skåpet och gick tillbaka till lektionen.

Lunch.
Jag hade längtat som fan, fisk och potatis!
Tog mat och satte mig för att äta.
När jag väl började äta så gick det inte.
Magen skrek efter mat, men så fort jag började tugga så vred det sig i magen och jag kunde inte svälja. Det kändes som att maten var på väg upp hela tiden.

Paniken kom krypandes, jag började kallsvettas, skaka i armarna och händerna.
Jag stod inte ut!
Jag berättade att jag inte kunde äta, kastade maten och ringde mamma.

Tog bussen och kände en stor lättnad när jag klev av i Njutånger.
Jag kom hem och pratade jag med min kurator i telefonen,
när vi hade pratat klart så fick jag äntligen krypa ner i sängen med Johannes.
Det tog inte lång tid förens jag somnade.
Jag sov i tre timmar.

061218

Jag sa skriva en bok om mitt liv.
Den ska börja då jag var åtta år.


Update
Something Corporate - Konstantine
Låten har spelats i mitt rum sedan 20:00 igår, fram till nu. (22:33)


Idag slutade jag en time tidigare pga att Jojje var på Boa.
Och vem slutar inte tidigare för att träffa den puddingen?

Jag ligger bra till på engelskan.

Jojje klarade inte uppkörningen.
Jag tycker väldigt synd om honom, han borde få köra upp med mig!

I morgon ska jag till BUP.
Och jag vet precis vad jag ska säga, vad jag ska berätta.
Enligt mig så har jag blivit mycket bättre, man får ju så klart hoppas på att det fortsätter också.


Framsteg inne på toaletten!
Vi har nu golvvärme och lyse.


Johannes mun är bra.
Han pussas mysigt.
Han är lite speciell, han låter som ett krigsalarm och slår på mitt hår.
Han är ett tuttfreak också!

061217

20:45

Jag har inte nå cpdamp, trots att Jojje har åkt hem.
Jag har byggt upp en liten mur, den sa bli stor, och aldrig mer rivas.

I morgon har Jojje uppkörning, hoppas det går bra nu.
Jobbigt om han misslyckas igen.

Update 08:24.

Jag vaknade, hade ont i magen och mådde illa.
Jag ville somna om, klockan var ju bara åtta.
Men jag kunde inte pga att jag mådde så dåligt.
Jag ville bara spy.

Drömmen var så verklig.

Illamående, ont i magen, jag vill bara spy!
Försöker somna om, men det går inte.
Det är alldeles för många tankar som snurrar, är det en varning?

Jag gick ner, kopplade in min nätverkskabel och loggade in på msn.
Ingen vaken. Kanske inte så konstigt.

Skriver några ord på Bilddagboken och LunarStorm,
går sedan ner och sätter mig vid brors dator.
Jag måste sysselsätta mig.
Loggar in på World of Warcraft, det hjälpte.
Inga självskador blev det idag.

Filip Tomic, dina ord har stärkt mig på bara några dagar.
Jag kan redan nu säga att jag är unik - på mitt sätt.
När jag väl blir ledsen försöker jag tänka på positiva saker.
För varje positiv tanke blir jag mer positiv, och halvler för mig själv.

När du först addade mig på msn så tyckte jag att du var halvdryg - tänk så fel man kan ha, haha.
Nu är du en av dem underbaraste personerna jag vet, fastän jag inte har pratat med dig in real life.

Men tack ändå för att du ger mig skitbra tips!
Du är väl.

JM <3

Johannes Mokko.
Hur underbar får man bli?
Genom att bara tänka på dig så får jag fjärilar i magen som aldrig slutar kittlas.
I 137 dagar har vi varit tillsammans nu, det har varit dom underbaraste dagarna i mitt liv.
Dock var jag väldigt lycklig nyårsafton då du kom till mig :$
I alla fall.
Jag vill bara att du ska veta hur mycket jag älskar dig, jag är väldigt dålig på att visa mina känslor, men jag försöker så gott jag kan, & jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig.
Det finns ingen annan som gjort mig lika lycklig som du gör mig, varje gång jag får höra din röst, känna din närhet, & bara ens tänka på dig.
Du är min.
Min Johannes Mokko, som jag älskar med hela mitt hjärta <3>

R.I.P Yoda

Jag kommer ihåg första gången jag såg dig, dina knallblåa ögon & stora öron.
Man såg på direkten att du var en liten Yoda.
Du fick komma hem till oss efter ett tag.
Jag var aldrig riktigt snäll mot dig, kallade dig pucko, ful & sånt.
Men det var bara för att jag egentligen tyckte om dig så mycket.
Du var ju en del av familjen för fan!
Nu är du borta. Ingen vet vad som hänt med dig, om du är död, eller lever.
Så fort jag kollar ut så försöker jag se dig. Jag tänker att jag ser dig komma skuttandes in på gården.
Jag tror att du lever & bara är borta på en semster, så som Johannes säger.
Du är inte död & kommer snart tillbaka.


Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skriva det här.
Men jag kommer faktiskt sakna dig. Jag gör det redan.
Men jag trodde inte att det skulle bli såhär mycket.
Vem ska nu hoppa upp i ens knä & störa en när man försöker äta?
Inga ljud som låter ’’krrii’’.
Ingen som man kan kolla på & nån börjar kurra så inåt helvete.

Yoda, may the force be with u. <3