Nu har jag bestämt mig

Okej, jag har bestämt mig. Det blir denna låt som jag kommer att spela på din begravning.
Fan, jag kommer bryta ihop, grina mitt uppe i allt.
Men jag gör det för din skull, för jag älskar dig.


Your time has already come and I don’t know why
The last thing that I had heard
you were doin’ just fine
It seems like just yesterday
I was laughing with you
Playing games at Grandma’s house
well you taught me well, didn’t you?
I hope I’m just like you

Do they have radios in heaven?
I hope they do
’Cause they’re playing my song on the radio
And I’m singing it to you

You left before I had a chance to say goodbye
But that’s the way life usually is
it just passes you by
But you can’t hold on to regrets and you can’t look back
So I’ll just be thankful for the times that I had with you
I hope I’m just like you

Do they have radios in heaven?
I hope they do
’Cause they’re playing my song on the radio
And I’m singing it to you
If they don’t have radios in heaven
here’s what I’ll do
I can bring my guitar when my time is up and I’ll play it for you

Tell me can you hear me now
if not, then I can try to sing real loud
What’s it like up on the other side of the clouds?
I hope I’m just like you
I hope I turn out to be as good as you

See you in heaven, okey?

Comfused

Ibland får jag bara såna tok attacker & bara gråter, sen helt plötsligt sitter jag & skrattar.

Jag fattar ingenting idag.
Igår så visste jag att du var borta. Idag så tror jag att du kommer stå uppe på gården när jag kommer dit & säger hej.
Hur fan kunde det hända.
& jag vill inte ha nån ny granne.. Jag vill ha min morfar. Min morfar med det busiga skrattet, med det trygg skrattet. Med sina tokiga historier.

Jag fattar inte hur jag ska klara av resten av livet utan min morfar. Min underbara glada morfar. Om jag skulle få en enda önskning, så skulle det vara att du kom tillbaka.
Jag älskar dig <3

Rest in Peace

Klockan är halv tolv, mystiskt att ingen har gapat eller ringt till mig & sagt att jag ska kliva upp.
Jag går ner för trappen för att fixa frukost. När jag tar i kylskåps dörren så ser att mormor kommer in farandes med sin bil, jag går mot hallen för att säga hej.
- HEJ MORMOR! :D
- Hej Jennifer Hur är det?
- Jodå, det är väl bra. Själv då?
- Jarå, jorå.. Vart är mamma?
- Jadu, jag vet inte. Hon har inte hört av sig på hela dagen.
- Okej, är hon hos morfar?
- Jag vet inte. Men.. Är det nått som har hänt?
- Näe. jo.. Men jag berättar sen!
- BERÄTTA NU!
Mormor springer iväg & jag står där som en jävla nolla & fattar ingenting.
Det första som jag tänker på att är att mamma krockat på vägen hem, eller att morfar har fått nån hjärnblödning.
Jag går runt i huset & försöker se upp till morfars hus, men ser ingenting.
Går in till Jesper rum & frågar om han har hört nått från mamma. Det hade han inte.

Jag går till köket igen & ringer mamma.
- Ja hej. Vad fan är det som händer?
- Va? Nej.. Ingenting. Mormor & pappa kommer snart hem.
- Men ge dig för fan, jag märker väl att det är nått, berätta!
Det blir tyst ett tag sedan säger mamma:
- Morfar är död...


Jag har så många minnen med dig, så många att jag inte ens vet vart jag ska börja.
Du var den som fick mig att ÄLSKA ballerina, fick det varje gång jag var hos dig.
Jag brukade jämt vara chokladig runt munnen när jag var hos dig.
Du var även den första som tog mig ombord på en buss. Alltså..
Det måste varit den häftigaste grejen som någonsin gjorts!
Jag satt där, kollade ut genom rutan, & upp på dig. Jag kände mig stor & häftig.
Jag kommer även ihåg när vi brukade åka på din Ockelbo, då var jag också cool.
Åka skoter med min häftiga morfar!
Jag såg alltid upp till dig, du var den jag sprang hem till när jag gjort nått hyss.
Som den gången pappa målat om en Amazon, jag skulle självklart vara med,
det enda problemet var att jag målat med fel färg på fel ställe.
Så då var det bara att rusa upp till dig:
- Har du hjälpt pappa att måla?
- Mmm!
- Är han arg?
- MMM!!!!
- HAHA, du ärå bra tokig du!

Jag kommer ihåg att jag brukade sitta hemma hos dig
& lyssna på mina Bamse band, både du & jag kunde banden utantill.
Du visste när du skulle komma & hålla om mig då jag blev rädd.
Du gav mig även min första VHS-film - Skönheten & Odjuret.
Jag vet inte hur många gånger jag kollade på den per dag.
Jag riktigt älskade den. Men jag älskade dig ännu mer!
& det gör jag nu också. Du var den bästa morfarn man kunde ha.
Jag vill skriva mer, du var så underbar. Men min hjärna har gett upp,
jag kan inte tänka längre. Det känns så jävla overkligt att du är borta.
För alltid...
Jag kommer aldrig mer få se dig, jag kommer aldrig kunna springa till dig
igen när jag har gjort hyss. Jag kommer sakna dig nå förbannat mycket morfar!
Jag kommer sakna dina galna historier & dina skämt. Dom fick mig alltid att skratta.
Jag kommer sakna dig så otroligt mycket.
Jag kan inte ens tänka mig hur mamma & Annika känner sig. Förlorat sin pappa.
& jag min underbara tokiga morfar.

Jag hoppas du kommer få ha det bra - Jag älskar dig otroligt mycket.
<3



Rest in Peace.