Här är sanningen

En del av den i alla fall.

Min ångest är borta. I stort sätt.
Men den har ersatts av kramper i hela kroppen, jag kan inte styra rörelserna i min kropp, armarna, händerna, fingrarna och benen flyger omkring på ett krampigt sätt.

Mina tankar är:
"Jag är en fitta.. Hur fan kan jag ha gjort så här? Hur fan kan jag säga så till någon jag älskar?
Varför i helvetet kan jag inte lita på honom?
HAHAHA, jag är så jävla ful. Jag hoppas jag dör av en hjärtinfarkt nu.
Jag saknar min morfar. Jag vill hälsa på min morfar. Dö, dö, dö.. Varför kan jag inte bara få dö nu?
Måste jag verkligen fixa det själv?"

Men det som kommer ur min mun är:
"JAG HATAR ER! Jag hatar er alla! Jag hatar människor. Äckliga jävla människor med inälvor, lungor, levrar och hjärtan!
JAG VILL SE ER DÖD! ALLIHOPA! JAG HATAR ER!
Det ska bara vara jag och Shiva kvar, ingen annan. Jag hatar er. Försvinn. Ni är fula...
BARA DRA!"

Jag kan inte röra mig längre.
Jag ser ingenting, och jag hör ingenting.
I mitt huvud flyter allting omkring. Ett samvete?

Jag bryter ihop och gråter.
Slår mig själv, vill skada mig. Djupt.
Inte på något mesigt sätt, det ska djupt, långt ner.
Jag ska förblöda.
Alla får det bättre utan mig.

Ingen förtjänar mig ändå.
Och jag förtjänar ingen.
Alla får det så mycket bättre utan mig.
Jag hatar er. Ni hatar mig.
På något sätt tror ni att era patetiska ord ska räcka för att övertyga mig, men inte.
Hahaha. Ni är så patetiska.

HAHAHA. Jag hatar er.
Snart behöver jag inte se er mer.
Jag kommer njuta, så otroligt mycket.
Allt kommer att vara så som jag vill.

God natt.