Jag fattar inte.. Jag var ju på väg ju.
Varför bryter jag bara ihop för? Så jävla lätt dessutom? Jag fattar inte..
Jag är helt "vanlig" i humöret, sen helt plötsligt så kan jag inte stå, det är som om nån trycker ner mig.
Och tårarna bara rinner, dom kan rinna hur länge som helst. Fattar det inte..
Vill inte ha det så här.. Jag vill må bra. Jag vill... vara lycklig.
I tio år har detta hållt på, mer eller mindre.
Alltså sen jag var åtta år.
Jag pallar fan inte mer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar