onsdag, april 16, 2008

Karma

Fy fan vad jag hatar er, allihopa!
& jag hatar allt, precis allt!
Jag vill bara.. ÅH, DÖDA ER!

& du ljuger..
Fattar inte..
Seriöst!
Åh, jag vet inte vad jag ska skriva, blir bara så jävla besviken, även om det är över en skitsak.
Men dig ska jag väl kunna lita på?
Men ja.. Verkar inte som så.

Pallar fan inte det här snart!
Kommer riva ner allt, knyta ihop mina armar & ben & lägga mig på telefonledningen/ledningarna :(

Kukfittor.
Känns så jävla oseriöst att sitta & skriva sånt här, men jag får fan verkligen ut alla inom mig på nått annat sätt.


DÖ DÖ DÖ DÖ DÖ. Gud vad enkelt allt skulle vara om ni alla bara dog.
Även att jag drack en gammal cola idag :( Eller bäst före datumet var 18/4 - 08, det är visserligen om två dagar, MEN ÄNDÅ!!!!
Hatar er..

Jag vill helst bara dra ifrån alla, dra iväg till ett annat land, säga upp kontakten med alla jag känner!
Fast kanske inte familjen & släkten, men alla andra!
Ska köra ner kukar i era halsar, hatar er så jävla mycket!!!

Det är faktiskt skönt att skriva att jag hatar er så jävla mycket!
BARA SÅ ATT NI VET, SÅ TA ÅT ER! :(

Nej, i morgon KANSKE jag INTE menar det, men jag kan göra det! i alla fall mot vissa.
Även om jag säger att det är onödigt att hata eftersom det tar så mycket på energin,
men jag gör aldrig nått, så det är väl mitt sätt att bli trött så jag sover om nätterna.
& att sova mycket är bra, man förbränner onödigt fett då :( :(
Jag måste sluta läsa på mammas dietprodukter, & alla ”Mamma-tidningar”.
MEN DET ÄR KANSKE OCKSÅ ETT SÄTT ATT GÖRA AV MED LITE ENGERGI!

Egentligen borde jag gå ut & mocka hagen, den ser förjävlig ut, men..
Det mesta är blött, & då är allt så tungt.
Jag ska nog.. Hmm.. Mjoru!



& as they say, grief is only able to possess
The rotting body clad in ancient clothes
is left behind with a wave of the hand
I have gone away
The bed is cold & empty
Trees bend their boughs toward the earth
& nighttime birds float as black faces
It was the hand reaching out through the mirror
Unknown & scarred by life...
the luring eyes, you had never seen
You have nothing more to find
You have nothing more to loose
The cold season drifts over the land
They huddle in the brown corners
Some would settle for less
The castles were all empty, asleep
Long awaiting their king
Beckoning round the bend
Amidst the forest one would hear that I had been there
Draped within a fate I could not change,
& always welcoming Winter’s EPILOGUE.

Inga kommentarer: