100602

Haha, din jävla slyna. Är du nöjd över dig själv?
Hur fan kan du gå och sprida rykten så där?
Och hur fan kan du dessutom fjäska för mig när vi ses?
"Åh, hej Jennifer!" kramar mig, frågar hur jag mår, och vad roligt att se mig.
Sen får jag höra att du snackar skit om mig?
Du ligger inte bra till nu, och det är inte bara jag som är jävligt besviken på dig, det är väldigt många fler som är det!

Kukhorajävlafitta

Haha.

Fan alltså. Trodde jag skulle kunna hålla humöret uppe lite längre, men icke.
Idag är jag verkligen apatisk, men också hatisk. Det växlar fram och tillbaka.

Idag hatar jag alla människor som är lyckliga.
Jag hatar alla som är så där äckligt nykära.
Jag hatar alla som orkar bry sig om sitt utseende.
Jag hatar alla som har lyckats med något i sitt liv.
Jag hatar alla er.

Jag hatar människor som tror att vi finns och fyller en mening.
För det gör vi inte. Vi människor bara förstör.
Jag hatar hur vi är beroende av elektronik och bekvämligheter.
Jag hatar hur allt handlar om pengar.

Idag hatar jag att leva.
Jag hatar att vara här.
Jag känner mig så jävla ensam idag. Känns som att ingen förstår mig.
Att det inte finns någon som vill sätta sig ner med mig och bara prata om hur vi hatar allt.

VARFÖR SKA MAN HA EN RUBRIK?

För fyra timmar sedan skrev jag på min Facebook-status:
"Fett skönt, är ledig heeela veckan!"
Nu är det inte fett skönt längre.
Jag känner mig... helt tom.
Ångesten kommer i vågor, och huvudet dunkar till och från av irritation.
Vad beror ångesten? Varför känner jag mig irriterad?

Veckorna jag jobbar så är jag konstant stressad.
Försöker alltid ta det lugnt när jag kliver upp, men fem minuter innan jag ska går det inte att ignorera stressen.
Jag känner mig oförberedd att jobba. Jag måste gå på toa minst fem gånger, och är på gränsen att börja grina.
När jag kommer in på Statoil försöker jag att dölja hur jag mår, men så fort jag hör "Gör det Jennifer" så känns det som att någon hugger mig mellan skulderbladen.
Jag har alltid ont i hela kroppen när jag kommer hem.
Ibland så gör jag allt för att Filip ska bli arg/ledsen, för att jag ska kunna må bättre. Men alla vet ju vilket resultat det ger,
att jag efter ett tag inser vad fan jag har gjort och får skitdåligt samvete.
ALLTSÅ... VAD FAN?!?!?!

Jag kan inte jobba... jag kan inte vara hemma och försöka ta det lugnt utan att må skit?!
HAHAHAHAHHAA......

Buhu

Buhu, mitt blodtryck är nog lite lågt.
Buhu, mitt huvud gör ont.
Buhu, mitt ena öga kollar lite fel.
Buhu, mina glasögon har simmat iväg.
Buhu, jag ska leta dem snart.

Inte långt kvar tills jag drar till Norge nu, wiho!
Ska bli skoj, och Filip ska få en liten överraskning ^^
Min högerfot somnar fan var femte sekund, och det tar 10 sekunder att väcka den!
Helvete!

YO!

fffffffffuuuuuuuuuu

Missade min psyktid igår.
KUL.
Eller ja, jag valde väl att stanna hemma eftersom jag hade sovit en timme och mådde otroligt illa.
Var knappt kontaktbar.

Idag har jag ringt Psyk 30 gånger, upptagenton hela tiden, och nej, jag skojar inte.
Började ringa vid 13:00, och gav upp vid 14:08.

OCH NU HAR JAG FITTIGT JÄVLA MYCKET ÅNGEST......
Jag hatar mitt liv...
Jag vill ta mitt liv, och kasta det i en soptunna.

djupt, ännu djupare

hahaha, seriöst
jag försöker bryta mina fingrar, hahahahahahahahahahahahahahha..,..........

jag kan inte sluta grina, jag kan inte sluta hyperventilera, hahahahaha, så jävla fittfjant jag är......
och ingen kan krama.............................................
undra hur den här natten slutar.-.---..........
hahahahaha, som den skulle oroa er, hsahahahah
den har ni hört så många gånger förr
och jag lever fortfarande
varför skulle jag ta mitt liv?! hahahahaha, precis
hahahah
en jävla fjant är ordet som beskriver mig

hahaha
jag grinar och skrattar åt allt jag skriver, hahaha
jag ler hatiskt, riktigt jävla hatiskt, hahahaha



era jävla fittor.

Detta fält måste fyllas i

Hur gör man när man inte orkar psykiskt?
Hur ska man reagera när människor som står en nära säger att man är lat bara för att man inte klarar av att plocka ur en diskmaskin, gå med hunden, ge hästarna mat, och tvätta?

När man förklarar om och om igen att man måste ha en paus från livet, bara låta allt vila och byggas upp på nytt.
Men får återigen höra "Så säger du bara för att slippa göra allt. Vi jobbar hela dagarna, du gör ingenting!"

Kära mor och far, och resten som tjatar på mig.
Jag vill inte bara sitta vid min dator.
Jag tycker det är skittråkigt!
Och jag är inte beroende av datorn.
Jag orkar bara inte ibland visa mig bland människor, inte ens er!

Jag älskar t.ex min hund, men ibland klarar jag inte ens av att gå med henne,
för jag vill inte att hon ska känna hur jag mår, för då blir hon orolig.

Jag dissar mina kompisar till och med!
På dagen t.ex 11:00, om jag ska till v.psyk då så klarar jag inte av att vara med någon sen, för jag är helt utmattad av att ha åkt in dit, träffat tanten där, och sedan ha åkt hem.
Bara en sån sak är asjobbigt för mig.


Visst, jag borde kanske hjälpa till lite när jag väl får bo hemma, men det är inte alltid jag orkar.
Jag mår verkligen SKITDÅLIGT!
Jag kan få akuta gråtattacker, jag ligger och skakar, har kramper i hela kroppen, får kväljningar av mitt brutala grinande.
Fattar ni inte att det är jobbigt? När det bara helt plötsligt kan komma, så där.. pang poff!?
Och när ni tjatar om hur lat jag är när jag säger att jag inte orkar så blir det bara värre.
Jag ser ner på mig själv, jag skriker hatord i mitt huvud, ibland även rätt ut till er.
Skulle en lat människa göra så?

Nej.. En lat människa skulle ligga i en soffa/säng och bara chilla non-stop.


Just nu ser jag bara en lösning.
Och det är att få bo ensam.
Inte behöva ha nå regler. Bara få ta allt i min takt.
För som ni vet så kan jag diska och tvätta rätt så mycket när jag är ensam hemma.
Då får jag orken att hjälpa till!


Äh... meningslöst inlägget kändes nu, lol..
Haha... skitsamma.
dra, hej.

Här är sanningen

En del av den i alla fall.

Min ångest är borta. I stort sätt.
Men den har ersatts av kramper i hela kroppen, jag kan inte styra rörelserna i min kropp, armarna, händerna, fingrarna och benen flyger omkring på ett krampigt sätt.

Mina tankar är:
"Jag är en fitta.. Hur fan kan jag ha gjort så här? Hur fan kan jag säga så till någon jag älskar?
Varför i helvetet kan jag inte lita på honom?
HAHAHA, jag är så jävla ful. Jag hoppas jag dör av en hjärtinfarkt nu.
Jag saknar min morfar. Jag vill hälsa på min morfar. Dö, dö, dö.. Varför kan jag inte bara få dö nu?
Måste jag verkligen fixa det själv?"

Men det som kommer ur min mun är:
"JAG HATAR ER! Jag hatar er alla! Jag hatar människor. Äckliga jävla människor med inälvor, lungor, levrar och hjärtan!
JAG VILL SE ER DÖD! ALLIHOPA! JAG HATAR ER!
Det ska bara vara jag och Shiva kvar, ingen annan. Jag hatar er. Försvinn. Ni är fula...
BARA DRA!"

Jag kan inte röra mig längre.
Jag ser ingenting, och jag hör ingenting.
I mitt huvud flyter allting omkring. Ett samvete?

Jag bryter ihop och gråter.
Slår mig själv, vill skada mig. Djupt.
Inte på något mesigt sätt, det ska djupt, långt ner.
Jag ska förblöda.
Alla får det bättre utan mig.

Ingen förtjänar mig ändå.
Och jag förtjänar ingen.
Alla får det så mycket bättre utan mig.
Jag hatar er. Ni hatar mig.
På något sätt tror ni att era patetiska ord ska räcka för att övertyga mig, men inte.
Hahaha. Ni är så patetiska.

HAHAHA. Jag hatar er.
Snart behöver jag inte se er mer.
Jag kommer njuta, så otroligt mycket.
Allt kommer att vara så som jag vill.

God natt.

Studio version

Concerta i min kropp.
Jag behöver en högre dos.

Ett lätt beslut, och alla känslor blåstes ut.

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Orkar inte ens försöka nu.
Ska nog.. ja.. ni vet.
Hej.

Life it seems, will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters no one else
I have lost the will to live
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me free

Things are not what they used to be
Missing one inside of me
Deathly lost, this cant be real
Cannot stand this hell I feel
Emptiness is filling me
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me, but now she's gone

No one but me can save myself, but its too late
Now I cant think, think why I should even try

Yesterday seems as though it never existed
Death greets me warm, now I will just say good-bye

This skin is a mirror,

Har v.psyk hört av sig idag som dem skulle? Nej.
Vad ska jag/min mor göra i morgon? Skälla ut dem.
Jag har börjat gå sönder eftersom jag bara får gå och vänta på att dem ska höra av sig.
Orkar inte skriva nå mer om det där nu.

Opeth gav mig nästan en orgasm i fredags.
Mina absoluta favoritlåtar var med! Det kunde inte ha blivit bättre!

Sov hos Lotta i natt.
Vi spelade rita och gissa med Linn och Niclas.
Lotta och jag vann överlägset! Linn hade det inte så lätt att gissa! :D

WoW förklarar min dag.
Dingar 26 snart.


This skin is a mirror,
The eyes hover with ignorance,
Hell throb from your lips,
Sucked in and safe from the world of sleep.

All years caring for a liar,
The barren drift road is winding higher,
You're a moth too close to the fire.

You are stuck in a beautiful future,
Changing and waiting and seeking the truth of it all.

Nothing lasts, but nothing is lost

VARFÖR.. HAR.. JAG.. ÅNGEST.. IGEN?!
Den gick ju över. Den försvann ju.
Jag hade ingen ångest!
Den försvann när vi åkte till Amsterdam, tills dagen då jag blev inkörd till akuten.
Jag orkar inte med någon jävla äckelångest.
Jag vet inte vad den beror på.

Aja. Ska ringa soc nu och säga att jag lämnar mitt sista urinprov i morgon, är less på skiten, behöva gå dit i onödan.
Ska även ringa v.psyk och fråga hur fan dem menade när dem sa "Vi hör av oss inom en vecka".
Det har gått nio dagar nu, och det kallar jag inte INOM en vecka.

Nothing lasts
Nothing lasts
Everything is changing into something else

Nothing is wrong
Nothing is wrong
Everything is on track

William blake said
Nothing is lost, nothing is lost
And i, i really believe that
That we all move on

So quietly

Jag tycker inte om människor som har eller utnyttjar mig, kan vara på vilket sätt som helst.
Så därför tänker jag inte prata med dem människor nå mer :)

Jag orkar inte med MSN eller telefonen.
Känner mig stressad.

När mamma har vaknat så ska jag till Lotta och tröstäta en pizza.
ADJÖSS!

I held you, in peace, everything was in place,
And you, you sang to me, so quietly
You sang to me, so quietly

In the moonlight, I see you prone In the moonlight,
You turn into a blue dove

I thank you for the hope you gave me
I thank you for the hope...

Pizzaaaaa

Åkte till Lotta igår, det var riktigt värt!
Begravde mig i Moore-rumpor och försökte fokusera på allt i tidningarna, och inte allt annat i skallen.
FUNGERADE GANSKA BRA!
Shiva var även med, så vi var ute och gick ganska mycket, och det var MYCKET skönt!
Få häva ur sig lite, wöhö.

Lotta och jag hamnade väl i säng (haha) vid klockan fem, och jag vaknade vid 06:45.
Fick ett sms vid tio över sju som bara gjorde mig riktigt förvirrad.
Så nu vet jag inte om allt är riktigt slut, eller bara en paus.
Ah.. Men, man märker väl, om man kunde få ett svar, nångång.

Jag.. vill.. inte.. sitta.. vid.. datorn..

HEJ DÅ.

HAHAHA, shit alltså.

Jag är kär i mina shitlocks, som jag har kommit fram till att man kan kalla dem.
Men något jag inte är kär i det är skolan, och alla jävla rykten.
Jag fick höra idag från Forsas kurator att jag har drogproblem och röker hasch och tar tabletter nästan varje dag.
Kul att höra!

Jag har inte rökt en endaste gång sedan jag började skolan, men jag tycker det är helt okej att jag, och andra människor röker så länge man sköter sig, kan ta vara på sig, osv.
Och jag har tagit xanor EN jävla gång pga att jag inte stod ut länge, fick ju aldrig någon jävla hjälp från vuxenpsyk hur jävla mycket jag än ringde. Skitkul liksom.....
Får inte komma tillbaka till skolan förens jag har fixat mina problem, haha.
Kul att människor hellre lyssnar på rykten än på människan som det pratas om.

Så nu ska jag antaligen pissa, och bevisa att jag inte för alla att jag inte röker varje jävla dag, shit alltså.. Blir så jävla irriterad.
Sen så flyttar fan jag och Filip till Gävle, eller liknanade och förhoppnigsvis får tag i något jobb. Det vore så jävla värt att få ihop pengar och dra ifrån det här jävla skitlandet.

Nu ska jag spela WoW och dricka cola. Inte kokain, utan coca-cola!!!!!! (lika bra att förklara så att folk inte säger att jag tar sånt också)

Så jävla tomt

Igår fick jag bara höra, hur du har slösat pengar med mig, när du i stället har kunnat uppfylla din dröm och flytta till Stockholm, eller Australien.
Förstå att det är X som har förstört för oss! För efter att vi hade tagit det så blev båda så jävla tomma och lättirriterande.
Och inse att jag har försökt få tag på min läkare på vuxenpsyk för våran skull! För att vi ska kunna fortsätta tillsammans.

Fatta hur mycket jag har kämpat i mitt liv.
Hela tiden du gjorde lumpen kämpade jag ensam, jag gav kanske upp ett litet tag, men jag ville inte förlora dig, inte en sådan underbar och vacker människa.
En människa som har ställt upp på mig, trott på mig, och älskat mig, på riktigt.
Om du bara förstod hur mycket jag älskar dig, och hur mycket jag hatar mig för den jag är.

Jag hatar mitt betende.

Jag har aldrig haft något emot dig, bara mig själv. Det är jag som är så jävla självkritisk, och trycker ner mig själv.
Jag har försökt få dig att inse att det är där felet sitter på mig, men att jag jobbar så hårt jag kan för att få bort det.
För jag vill vara tillsammans med dig. Jag vill leva med dig.
Men jag tänker inte tjata, gnälla, eller något om du inte vill. För jag respekterar om du inte orkar med mig.

Men om du vill, så snälla stå ut i två veckor till, för jag får snart träffa min läkare, och allt kommer att bli bra då, inte på direkten, men det kommer att gå framåt.
Jag älskar dig så sjukt mycket. Du räddade mig. Du fick mig att försöka ta tag i skolan. Du är min hjälte.

Jag drömde om oss två i natt. Att vi löste allt, drog till Australien och köpte en stimulator, vi var inne i spelet cod, fan vad nördigt, men så var det.
Och vi var lyckliga.

fitta....

Nu är jag så jävla tom.. Det finns inget i mig.
Jag kan inte ens äta, för så fort jag tuggar så vrider det sig i magen och jag spyr.
Kan du inte bara höra av dig och säga hur fan du vill ha det.
Varken du eller jag mår bra av det här, så antigen gör vi ett slut, eller så kämpar vi tillsammans.

8943543+yh4fgjejrkhrtret436

Skolan var ett helvete idag.
Dem fick ringa vuxenpsyk för att jag skulle få en kontakt, och jag har inte tid förens den 17/2.
Fick även en tid på soc den 18/2.
Kul att det går fort fram......

Skitsaker. Dö. Pallar inte med det här.
Fittor. Jävla svikare. Hatar er.
Orkar fan inte. Kukskallar!
Jag vet inte ens vad fan jag skriver om.

Kaos

Allt har varit kaos i min skalle sedan i fredags.
X och Mary. Jag har mått bra, men nu hatar jag mig själv.

Jag orkar inte mer, hatar mig själv. Är äcklad av min kropp.
Fattar inte varför jag inte kan bli k.. av dig. Jag fattar inte vad jag skriver nu.
Allt jag kan tänka på är att gå ut och gå för att få frisk luft, men jag klarar inte av att gå upp och ta på mig kläder.
Jag är helt förstörd. Så jävla störd.
Men jag vill inte ha någon hjälp.

Jag vill klara mig själv.
Jag vill operera mig så att jag får en kropp jag trivs med.
Jag hatar min äckliga jävla kropp. Den kan bara gå och dö.
Jag fattar inte varför jag började skriva det här, och varför jag ens har en tanke på att publicera det.
Jag vill inte gå i skolan nå mer. Jag vill bara sitta hemma och förstöra mig själv tills jag avlider.
Jag vill inte klara mig och få chansen att komma härifrån.

Nu ska jag dricka te, om jag nu ens vill ha något i min mage idag.
Funderar på att lägga mig i sängen och inte kliva upp nå mer idag.
Allt kan dö. Jag hatar er alla. Nej, det gör jag inte. Bara lite. Men mest dig.

Dig, du din jävla jävel som jag tänker på varje dag.
Vad fan vill du mig? Varför gjorde du såhär mot mig?
Jag var för fan 13 år och du 20. Din jävla fitta.
Jag hatar dig. Flytta härifrån, eller ställ dig på tågrälsen, för du har inte långt att gå för att komma dit.
Jag vill aldrig mer se din äckliga och fula nuna. Dö, dö, dö, dö, dö.

ÅH NEJ!

EN MÅNAD KVAR TILL JUL! Deprimerande.
I år ska jag inte fira jul. Det blir billigast så. Ingen behöver ge mig något, och jag behöver inte ge någon nånting.

Men däremot(!!!!) så ska mor ringa Forsa folkhögskolan i morgon! (jo, jag är arton, men jag har telefonfobi som jag inte tänker försöka komma över ännu).
Och i med den långa vägen dit så ska jag försöka få en lägenhet i Hudiksvall eller Forsa! Och det kan ju faktiskt bli skönt att få flytta hemifrån.

I'm horny, I'm stoned

Önskar att det var så i alla fall...

Igår 23:59
Jag fick utbrott. Kastade sönder en tallrik, tre glas och en fläkt.
Berättade för mamma och pappa om att jag inte pallar snart om ingen tar på mig allvar. Livet känns som ett ruttet litet hål. Önskar att det blir ett svart hål i morgon.

11:51
Mamma kom nyss upp. Hon har pratat med bup, berättat att jag tar livet av mig snart om jag inte får medicin/hjälp som funkar.
Min läkare är i Frankrike, oväntat att hon är borta va? Men en annan läkare har lovat att ringa upp och prata med mig. Samma läkare som skrev ut atarax.

14:10
Det händer inte mycket. Sitter mest och tänker framåt.
Träning i kväll, ser fram emot det, även om jag vill döda alla. Och i morgon ska jag vara med Anki en snabbis, sen träffa Karro och hennes pojkvän i stan, antaligen.

14:15
Nu ringer dom..

14:27
Tanten jag pratade med verkade i alla fall lyssna på vad jag sa, och det känns bra. Hon skulle prata med någon läkare i morgon, eftersom ALLA andra läkare var i Gävle. Shit alltså...
Fick även reda på att min läkare tänker antaligen ge mig strattera och bespar.
Hon skulle även fixa en snabbare tid med mig, mamma, sig själv och en annan läkare, så att jag förhoppningsvis kan få något snabbare. Känns bra. I guess.
AJA. Gå ut med hunden.

Jävla Bup-kärring

Jag skiter om du vill gå hem för dagen, du ska finnas för att hjälpa mig.
För att ge mig i nödfall en medicin som funkar, OCH NU ÄR DET NÖDFALL!
FATTAR NI?! ELLER SKA JAG BEHÖVA VISA DET GENOM ATT SKÄRA UPP HALSEN PÅ NÅGON?!

Easy muffin

precis som jag sa..
jag hatar er alla. ni förstår mig inte, och jag förstår inte vad fan ni vill.
jag hatar er så jävla mycket.
hatar att jag gör er besviken, men samtidigt så sviker ni mig. är det inte så konstigt att ingenting funkar?
jag är inte som alla andra, säger att det är lugnt, och lever på med er som ingenting har hänt.
det sitter alltid i mig, och det kommer alltid att störa mig, hur jävla korkade ni är!
jag önskar jag hade modet att lämna er alla. slippa se er, höra erat jävla klagande.
fy fan, ni är bara nå jävla malätnafittor..