Presentation pt. II

Jag hade ett litet utbrott nyss.
Men det jag har skrivit håller jag fortfarande fast vid.

Jag hatar mig själv, och ja.
Jag tänkte ren skriva det jag nyss skrivit.


"Jag hatar mina ärr. Jag skäms över mina ärr.
Jag vet att det är OTROLIGT många som har VÄRRE ärr än mig.
MEN JAG SKÄMS ÖVER MINA. JAG TÄNKER ALDRIG SÄGA ATT DEM ÄR EN DEL UTAV MIG. FÖR JAG HATAR DEM."

Ja, jag hatar mina ärr. Dem är inte så synliga, men jag ser dem. Varje dag.
Jag har använt en salva som bleker ärr, och den har funkat bra!
Men ändå så finns det ärr kvar som jag skäms över.
Jag hatar att dem finns på min kropp.
Och som jag skrev - Jag vet att finns människor med fulare, tjockare, bredare ärr, men deras ärr är deras problem.
Mina ärr är mina problem. Och jag skäms, skäms, skäms.

Jag hatar varma dagar då människor går runt med självförtroende i deras t-shirts och linnen.
Det gör ont i mig varje gång jag inser att jag måste ta av mig min långärmad, annars kommer jag att tuppa av på grund utav värmen.

Jag ogillar till och med att ha t-shirt när jag är ensam.
Jag är så ovan att vara utan långärmade tröjor att det blir obehagligt.


"Jag hatar att jag måste klä av mig för kunna duscha mig ren.
Jag hatar att tvåla in min äckliga kropp, känna min slöa mage, mina fula pattar och min äckliga fula fittjävel."

Mmm, jag har alltid hatat min kropp.
Jag har aldrig, och kommer aldrig att bli nöjd med den.
Detta är också en anledning till varför jag hatar varma dagar.
Då tjejer gå med lite kläder, medans jag kommer med stora kläder för att kunna visa så lite som möjligt.
Jag vill inte känna att jag måste "täcka" mig själv. Jag vill också kunna gå lättklädd. (Observera: t-shirt och shorts)
Men när jag väl försöker så ångrar jag mig ganska fort. Tanken kommer:
"Vad skulle folk säga och tro om mig när jag kommer och visar benen och armarna?... Dem skulle ju tro att JAG tror att jag är någon, lol."

JOIAFkjofJKS. VAD FAN VILL JAG KOMMA MED ALLT DET HÄR?
Orkar inte.
Jag ren skriver personlighets-delen någon annan dag.