torsdag, oktober 08, 2009

Intressen

Ja, som sagt, idag skulle jag skriva ett fint blogginlägg, men jag har ingen aning om vart jag ska börja, för jag vet inte ens vad jag ska skriva om.
Så jag skiter i ett fint inlägg, och skriver vad jag har tänkt på dem senaste dagarna.

Jag har alltid vilja brinna för ett intresse, men jag har aldrig lyckats.
Finns det verkligen ingenting som intresserar mig?
Jag tycker foto är roligt, innebandy, djurskötsel, måla, spela instrument och sjunga.
Men jag har aldrig fastnat för det.

Nu när jag tänker efter så inser jag att jag aldrig har tyckt att jag varit nå bra på nån utav de nämnda sakerna.

Jag har INGEN aning om hur man fotar egentligen. Jag har bara letat upp info om inställningar osv via internet, eller frågat någon som kan. Men sen efter det har jag inte kommit längre.

I innebandyn så såg jag fram emot att bli riktigt duktig och att få spela i första femman,
men när det började bli lite småchinkigt i laget så gav jag upp. När ingen orkade vara seriös så blev det så tråkigt, och dessutom var det sånt jävla skitsnack hela tiden.
Jag kan inte säga att det bara var alla dem andra, men jag kan inte påstå att jag snackade mycket skit.
Jag sa aldrig något dumt om dem jag brukade umgås med.

Djuren då. Ja.. Jag älskar djur, men jag har så jävla svårt för rutiner.
Jag försöker dock alltid mitt bästa. Jag sökte till och med till en hundlinje i Stockholm, men kom inte in.

Måla, måla, måla, alla dessa linjer blir ju bara fel, och jag ger upp när jag inser ett litet fel, även om jag har lagt ner otroligt mycket tid.
Detta händer även i Photoshop. Jag raderar allt, orkar inte göra om, pga ett litet fel.

Pling, plong, moj. Jag kan inte säga att jag suger på att spela t.ex gitarr, men jag är inte heller så duktig som jag vill vara.
Jag försöker lära mig nya saker, men sen händer inget på ett tag, och jag har sedan glömt bort allt.

Sjunga.. Jag alltid vilja kunna sjunga, riktigt bra.
Min musiklärare sa till mig att jag kan ta toner, om jag bara försöker, och att jag då kommer att kunna utveckla min röst.
Men sen fick jag höra av en kille att jag bara tog fel ton HELA jävla tiden, och att jag verkligen sög på att sjunga - så där försvann det.
Nu förtiden kan jag ALDRIG sjunga seriöst. Även om jag försöker så tycker jag att det låter röv och fortsätter att sjunga oseriöst i stället.

Men nu är frågan.
Varför brinner jag inte för något?
Varför försöker jag inte lära mig? Det är inte så svårt, bara man vill.
Men varför gör jag inte det? Brukar inte alla ha nånting som dem tycker är roligt och är bra på?
Varför har inte jag något sånt?
Vad är det som sätter stopp för mig?

Jag vill ha något som jag tycker är roligt, som jag kan göra i princip varje dag, och bli bättre.
Njuta av det jag gör, och verkligen kunna det.

Äh.. skitsamma..
Nu börjar allt jag har skrivit kännas kackigt, men jag ska låta detta inlägg vara kvar, för jag tänker inte ta bort det, för mycket ord.

GAAH! JAG VILL VERKLIGEN TA BORT DET HÄR INLÄGGET..
MEN JAG SKA HA KVAR DET, PUNKT SLUT.

2 kommentarer:

Mamman sa...

Jag vet inte än vad jag brinner för men det som betyder mest för mig är min familj. Och jag tycker att du är bra på allt du har gjort. Älskar när du spelar gitarr. Sång har jag inte fått höra så mycket av. Bara i bilen när vi sjungit ikapp men då har stereon varit på så högt.Och att se dig vid trummor när du släpper lös är härligt !!!! Och att du har gjort ett jättejobb m Shiva o Blizze.

Lisyia sa...

Hihi! Tack så mycket mamma :)