Madrassen

"Du får hålla i, är jag redo att börja så drar jag, och sen kan jag bara lägga mig ner, okej?"

Ett drag... två drag.
Fniss - PANG.

Jag ser en madrass, mitt i madrassen så åker det upp en mindre madrass, jag kollar närmare och ser att det är jag som är madrassen.
Mitt huvud finns där, mina armar och ben, men min rygg är en madrass.

Jag frågar:
"Vart FAN är jag någonstans?"
"Haha, det är lugnt, du är snart tillbaka! Lägg dig ner."
"Varför är det lugnt?"

Jag kollar åt sidan, ser en människa som ler, han ligger som köttbulle, eller hur man ska förklara det.
Han har också en madrass på sig.

"Jag vill inte vara här!"
"Det är snart över, du kommer tillbaka snart."

Det bränner min kropp, och jag kan inte ta mig någonstans, madrassen är så otroligt tung.
Jag försöker ta mig framåt, men det går inte, åt sidan går inte heller.
Jag kollar åt sidan igen och ser att det nu är fler människor.
Tusentals av människor som ser likadana ut och håller upp en otroligt stor madrass.

Jag känner att någon tar tag i min midja och lyfter mig upp, min första tanke är:
"Jag kommer att vakna upp som ett spädbarn.. hela mitt liv har varit en dröm..
alla mina minnen... WoW!!! JAG SOM HAR KOMMIT SÅ LÅNGT I WoW!"

Jag ser hur alla mina minnen flyger ut framför ögonen på mig och bildar en liten molekyl medans jag fortsätter att lyftast upp, åker igenom en kudde, och slutligen ligger jag med mitt huvud där, skrattandes.

Jag skrattar, och dreglar, och frågar:
"Vad fan hände?"

Ser att Filip ligger brevid mig och skrattar, jag ser hur roligt han har haft åt mig medans jag har ålat omkring i min säng och mummlat och en massa obegripliga saker.

Även fast jag är tillbaka i verkligheten så bränner det otroligt på min kropp, det gör SKITONT, så jag måste ta av mig alla mina kläder och be Filip öppna fönstret och ge mig lite vatten.

Det var en värd kväll.
En sån jävla upplevelse!
Och nu vet jag hur allt är uppbyggt, allt byggs upp från den där lilla madrassen.
Hade inte den funnits, så hade vi inte kommit så här långt i utveckligen.