Önskar att det var så i alla fall...
Igår 23:59
Jag fick utbrott. Kastade sönder en tallrik, tre glas och en fläkt.
Berättade för mamma och pappa om att jag inte pallar snart om ingen tar på mig allvar. Livet känns som ett ruttet litet hål. Önskar att det blir ett svart hål i morgon.
11:51
Mamma kom nyss upp. Hon har pratat med bup, berättat att jag tar livet av mig snart om jag inte får medicin/hjälp som funkar.
Min läkare är i Frankrike, oväntat att hon är borta va? Men en annan läkare har lovat att ringa upp och prata med mig. Samma läkare som skrev ut atarax.
14:10
Det händer inte mycket. Sitter mest och tänker framåt.
Träning i kväll, ser fram emot det, även om jag vill döda alla. Och i morgon ska jag vara med Anki en snabbis, sen träffa Karro och hennes pojkvän i stan, antaligen.
14:15
Nu ringer dom..
14:27
Tanten jag pratade med verkade i alla fall lyssna på vad jag sa, och det känns bra. Hon skulle prata med någon läkare i morgon, eftersom ALLA andra läkare var i Gävle. Shit alltså...
Fick även reda på att min läkare tänker antaligen ge mig strattera och bespar.
Hon skulle även fixa en snabbare tid med mig, mamma, sig själv och en annan läkare, så att jag förhoppningsvis kan få något snabbare. Känns bra. I guess.
AJA. Gå ut med hunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar