Nu har jag fått säga farväl.
Du såg så ledsen ut när du låg där. Precis som om du var på väg att gråta.
Jag önskar jag kunde skriva mer, men det är hjärnsläpp i hjärnan på mig.
Det finns inga ord.
Jag tror jag förstår mer nu att du är borta - att vi aldrig mer kommer få ses,
förens jag kommer upp till himlen & hälsar på. Då kan vi äta ballerina tillsammans, precis som förr.
/
I ögonen känns det som om tårarna är på väg när som helst.
I kroppen så känns allt så.. Bra?
Det är en sån konstig känsla. Jag antar att jag gjorde rätt om att träffa morfar en sista gång & ’’prata’’ med honom.
See you i heaven <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar