Vikhistoria

Rosa gubbar är alltid roliga, söddu
Det var allt små roliga potatisar! En dag skulle dom
äta filmer och pilla rosor
men deras mamma var så horig av sig
som bara fan, din lilla snorvalp!
Sa Hitler samtidigt som han dasade alla i ansiktet
med sin stora slemmiga kukgodis som var 15 års år stor.
Men till sist så sket dem i blöjan, trampade ner i ett träsk och dog.

Van Nuys

Nu ska jag beskriva min känsla inom mig.

Jag känner mig lätt som en fjäder, jag behöver inte ens tänka vad jag ska skriva, orden rinner ut i fingrarna & träffar tagenterna.
All musik känns tusen gånger bättre, jag smälter in i den.
Underbart.

I don’t want to die out here in the valley
Waiting for my luck to change
And I just want my dad to know
That I finally made it...

Everybody gets high
Everybody gets low
Everybody gets bruised
Everybody gets sold

I don’t want to die out here in the valley
You don’t have to lie,
I know that’s what I’ll do
I don’t want my mom to know
That I never loved my life
And I sold my soul

Everybody gets high
Everybody gets low
Everybody gets bruised
Everybody gets sold
Everybody gets dark
Everybody unfolds
Everybody gets high
Everybody gets so low

And everyone’s eyes are blue
And everyone’s mouth is dry
And nobody wants to die
In Van Nuys
Van Nuys

Begravning

Begravningen är nu över.
Känns skönt på sätt & vis, men det hade varit skönast om du var med oss nu & fikade.

Fikade efter en begravning. Det känns så dumt. Det känns som om man firar.

Begravningen var fin i alla fall,
fick spela låten för dig & säga några ord.

Hoppas du får det bra,
vi syns snart! <3

Gz

Jahapp, då var man sjutton år, yeaj! ._.


I år kommer inte du komma ner & gratta mig.
Men jag ska låtsas att du har gjort det.
<3

See you in heaven

Nu har jag fått säga farväl.
Du såg så ledsen ut när du låg där. Precis som om du var på väg att gråta.
Jag önskar jag kunde skriva mer, men det är hjärnsläpp i hjärnan på mig.
Det finns inga ord.

Jag tror jag förstår mer nu att du är borta - att vi aldrig mer kommer få ses,
förens jag kommer upp till himlen & hälsar på. Då kan vi äta ballerina tillsammans, precis som förr.

/

I ögonen känns det som om tårarna är på väg när som helst.
I kroppen så känns allt så.. Bra?
Det är en sån konstig känsla. Jag antar att jag gjorde rätt om att träffa morfar en sista gång & ’’prata’’ med honom.

See you i heaven <3

Krymp Sverige

Herregud vad jag har tråkigt!
Jag tror jag dör snart! Det finns aldrig nån som vill hitta på nått med mig, om inte annars så bor dom flera mil bort. Varför kan man inte göra Svergie mindre?
Klippa bort onödiga ställen där det inte är nå intressanta saker så att vägarna blir lite kortare.
Det skulle väl vara jätte bra? :(
Då har man närmare till folk! Super duper smart idé tycker jag!

Aja, jag & Blizze invigde ridgjorden idag, har aldrig varit med om nått bättre.
Nu kan ju mina sadlar känna sig totalt dissade :D :D :D

I morgon får jag träffa dig för sista gången i mitt liv.
I morgon får jag säga farväl.

Nu har jag bestämt mig

Okej, jag har bestämt mig. Det blir denna låt som jag kommer att spela på din begravning.
Fan, jag kommer bryta ihop, grina mitt uppe i allt.
Men jag gör det för din skull, för jag älskar dig.


Your time has already come and I don’t know why
The last thing that I had heard
you were doin’ just fine
It seems like just yesterday
I was laughing with you
Playing games at Grandma’s house
well you taught me well, didn’t you?
I hope I’m just like you

Do they have radios in heaven?
I hope they do
’Cause they’re playing my song on the radio
And I’m singing it to you

You left before I had a chance to say goodbye
But that’s the way life usually is
it just passes you by
But you can’t hold on to regrets and you can’t look back
So I’ll just be thankful for the times that I had with you
I hope I’m just like you

Do they have radios in heaven?
I hope they do
’Cause they’re playing my song on the radio
And I’m singing it to you
If they don’t have radios in heaven
here’s what I’ll do
I can bring my guitar when my time is up and I’ll play it for you

Tell me can you hear me now
if not, then I can try to sing real loud
What’s it like up on the other side of the clouds?
I hope I’m just like you
I hope I turn out to be as good as you

See you in heaven, okey?

Comfused

Ibland får jag bara såna tok attacker & bara gråter, sen helt plötsligt sitter jag & skrattar.

Jag fattar ingenting idag.
Igår så visste jag att du var borta. Idag så tror jag att du kommer stå uppe på gården när jag kommer dit & säger hej.
Hur fan kunde det hända.
& jag vill inte ha nån ny granne.. Jag vill ha min morfar. Min morfar med det busiga skrattet, med det trygg skrattet. Med sina tokiga historier.

Jag fattar inte hur jag ska klara av resten av livet utan min morfar. Min underbara glada morfar. Om jag skulle få en enda önskning, så skulle det vara att du kom tillbaka.
Jag älskar dig <3

Rest in Peace

Klockan är halv tolv, mystiskt att ingen har gapat eller ringt till mig & sagt att jag ska kliva upp.
Jag går ner för trappen för att fixa frukost. När jag tar i kylskåps dörren så ser att mormor kommer in farandes med sin bil, jag går mot hallen för att säga hej.
- HEJ MORMOR! :D
- Hej Jennifer Hur är det?
- Jodå, det är väl bra. Själv då?
- Jarå, jorå.. Vart är mamma?
- Jadu, jag vet inte. Hon har inte hört av sig på hela dagen.
- Okej, är hon hos morfar?
- Jag vet inte. Men.. Är det nått som har hänt?
- Näe. jo.. Men jag berättar sen!
- BERÄTTA NU!
Mormor springer iväg & jag står där som en jävla nolla & fattar ingenting.
Det första som jag tänker på att är att mamma krockat på vägen hem, eller att morfar har fått nån hjärnblödning.
Jag går runt i huset & försöker se upp till morfars hus, men ser ingenting.
Går in till Jesper rum & frågar om han har hört nått från mamma. Det hade han inte.

Jag går till köket igen & ringer mamma.
- Ja hej. Vad fan är det som händer?
- Va? Nej.. Ingenting. Mormor & pappa kommer snart hem.
- Men ge dig för fan, jag märker väl att det är nått, berätta!
Det blir tyst ett tag sedan säger mamma:
- Morfar är död...


Jag har så många minnen med dig, så många att jag inte ens vet vart jag ska börja.
Du var den som fick mig att ÄLSKA ballerina, fick det varje gång jag var hos dig.
Jag brukade jämt vara chokladig runt munnen när jag var hos dig.
Du var även den första som tog mig ombord på en buss. Alltså..
Det måste varit den häftigaste grejen som någonsin gjorts!
Jag satt där, kollade ut genom rutan, & upp på dig. Jag kände mig stor & häftig.
Jag kommer även ihåg när vi brukade åka på din Ockelbo, då var jag också cool.
Åka skoter med min häftiga morfar!
Jag såg alltid upp till dig, du var den jag sprang hem till när jag gjort nått hyss.
Som den gången pappa målat om en Amazon, jag skulle självklart vara med,
det enda problemet var att jag målat med fel färg på fel ställe.
Så då var det bara att rusa upp till dig:
- Har du hjälpt pappa att måla?
- Mmm!
- Är han arg?
- MMM!!!!
- HAHA, du ärå bra tokig du!

Jag kommer ihåg att jag brukade sitta hemma hos dig
& lyssna på mina Bamse band, både du & jag kunde banden utantill.
Du visste när du skulle komma & hålla om mig då jag blev rädd.
Du gav mig även min första VHS-film - Skönheten & Odjuret.
Jag vet inte hur många gånger jag kollade på den per dag.
Jag riktigt älskade den. Men jag älskade dig ännu mer!
& det gör jag nu också. Du var den bästa morfarn man kunde ha.
Jag vill skriva mer, du var så underbar. Men min hjärna har gett upp,
jag kan inte tänka längre. Det känns så jävla overkligt att du är borta.
För alltid...
Jag kommer aldrig mer få se dig, jag kommer aldrig kunna springa till dig
igen när jag har gjort hyss. Jag kommer sakna dig nå förbannat mycket morfar!
Jag kommer sakna dina galna historier & dina skämt. Dom fick mig alltid att skratta.
Jag kommer sakna dig så otroligt mycket.
Jag kan inte ens tänka mig hur mamma & Annika känner sig. Förlorat sin pappa.
& jag min underbara tokiga morfar.

Jag hoppas du kommer få ha det bra - Jag älskar dig otroligt mycket.
<3



Rest in Peace.

Rest in Peace

Rest in Peace
Kapten Jack Sparrow

Jag kommer ihåg dagen då morfar ringde & sa att kattungarna hade öppnat ögonen,
jag stod & riktigt hoppade upp & ner när mamma berättade det, jag DROG henne till morfar.
& där satt du, ett lysande blått öga, & det andra så varit så att du inte kunde öppna det. Då visste jag att det var dig jag skulle ha! Ingen annan!
Medan dom andra i familjen gosade med dom andra kattungarna så satt jag bara & höll om dig, du var så grymt söt!
När vi gick hem så fick jag nästan magsår på mig själv för att jag ville att vi skulle ta hem dig nu på en gång! Men ja, ’’dom är bara några veckor Jennifer!’’ well, that’s true. Men jag kunde inte sluta tänka på dig! Jag sprang upp & ner till morfar bara för att få klappa dig.

& sen kom dagen jag fick ta hem dig, jag släppte dig aldrig!
Eller jo, när du måsta äta & gå på låda förstås, men sen så satt vi ihop dygnen runt. Ingen kunde skilja på oss! Vi var som två tuggummin som fastnat i varandra.
& jämt när jag började borsta tänderna så stod du vid min trapp & väntade på att få gå upp till mitt rum. Vi sov alltid tillsammans.

Så fort jag satte mig i soffan eller nånstans så kom du med dina vindögda ögon springande emot mig :’)
& dåliga hörsel hade du med, antagligen efter varje gång du fått stå ut med min musik, haha!
& lukten, den var väl inge vidare den heller.
Dålig syn, hörsel & luktsinne. Vem bryr sig om det när man har världens bästa katt?

Men efter tre år så blev det ännu värre.
I vintras så började du spy som fan, du skämdes så mycket att du låg ute i femton minus bara för att du inte ville komma in. Du åt inget, du drack inget. Din gulliga & lite tjocka form började försvinna.
Sen så verkade det bli bättre,
då kom våren. Näbbmöss åt du, även nosarna, så då blev du hela tiden sjuk pga det, spydde hela tiden.
Till slut kunde man knapp ta i dig, det fanns ingen katt längre.
Du var bara ben. Bara man la handen mot din rygg, knappt nuddade så kände man ryggraden, revbenen osv.

Sen blev du bättre ett tag, du började gå upp i vikt, men fan heller.
Sen så började allt om.
I morse så spydde du blod, då fanns det inget att välja på. Du måsta bort. & det är nått jag verkligen inte sett fram emot, men när du börjar spy så illa så att du spyr blod, så vad fan ska man göra? Visst, vi hade ju kunnat tagit dig till en veterinär, men det är så djävulskt dyrt.
Jag vill inget annat än att spola tillbaka tiden då du var frisk.
Den tiden då vi varje kväll somnade i min säng, & du var alltid kvar när jag vaknade. Så fort jag kollade på dig så började du att spinna.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer, men jag ville inget annat än att du skulle få det bra, vilket jag hoppas att du får nu.
Du kan göra vad du vill!
Du kan leka med Yoda igen, den lilla parveln.
Jag lovar att jag kommer tänka på dig varje dag Jack, det finns ingen bättre katt än dig, för du var den bästa katten i hela solsystemet!
& jag kommer snart till dig, det kommer inte kännas så långt för dig tills jag kommer & börja borsta dig med borsten igen, det som du älskade!

Jag hoppas i alla fall att du får det bra nu, & att du väntar på mig <3 Jag älskar dig Jack, & jag saknar dig redan..
























Rest in Peace