Paranoid

Jag är nog lite paranoid just nu.
Ibland.
Eller rättare sagt, JÄMT, när jag är ensam.

När Robin sover, och Filip är på jobbet så sitter jag ensam i lägenheten.
Jag vill göra fika, men kommer på att då måste jag hämta osten som finns i kylskåpet,
och kylskåpet finns i vardagsrummet. (jag vet det är konstigt! dessutom så står tvättmaskinen i köket).
Anyhooooooow...
Jag tror att det finns en zombie, eller liknande i Dans gamla rum, HAHAHA..
Jag tycker egentligen att jag är jättefjantig, men jag kan inte släppa tanken.

Jämt när jag är ensam så här så lyssnar jag aldrig på musik,
för då kan jag ju inte höra om någon går i lägenheten.
Jag har alltid mobilen på ljudlös, så att den/det/dem som är i lägenheten, (som nu egentligen, förmodligen inte finns), inte ska höra vart jag är.
Jag vet ju att dem hör förmodligen hör när jag knappar på tagentbordet,
men det är en annan sak.. Egentligen inte, men.. Ääh....

Vad jag kan minnas så har jag varit så här hela mitt liv.
Jag minns att jag brukade tänka varje natt när jag skulle sova:
"Så länge jag ligger under täcket så kan inte se mig, jag försöker andas så lite som möjligt för att dem inte ska se att täcket rör sig."

Och när jag tänker efter ännu en gång till, så tänker jag så här,
VARFÖR har jag aldrig sagt det här till någon kurator/läkare/psykolog?!
Jag har ju problem, som jag mår dåligt över.
Varför har jag aldrig sagt något?
Haha.. Fan vad värdelös jag är.
Jag kommer dö pga det här..