Tankar - Känslor - rolsnäK - raknaT

Jag hatar att komma in i mitt rum och se att jag är ensam.
Jag hatar att komma in i mitt rum och känna hur ångesten kryper fram.
Jag hatar att komma in i mitt rum och att inte ha någon att prata med.
Jag hatar att komma in i mitt rum och inte får ha någon att krama eller pussa.

Det är inte långt kvar nu tills jag åker, och det är otroligt mycket tankar i mitt huvud.
Vill jag verkligen till Oslo?
Varför åker jag dit när jag inte ens vet om jag vill?
Jag vet att jag kommer må skit..
Hur kommer dem andra i lägenheten reagera när jag får mina utbrott?

Varför känner jag inte din kärlek hit..?
Är du kär i mig?
Varför kan jag inte känna att du älskar mig?
Älskar du mig?
Varför känner jag mig så ouppskattad?
Uppskattar du mig?

Hur mår jag nu egentligen?
Jag är varken glad eller ledsen.
Jag känner mig inte sårad eller uppskattad.
Bara riktigt jävla tom..