Från och med idag:

Så skolstrejkar jag, tills BUP och skolan verkligen inser att jag behöver medicin.
Jag hatar att dom inte lyssnar på mig! Dom jävlar ska fan ha stryk! "Ta lite sockerpiller, det funkar!" ?!?!!

• För två månader sedan så fick jag världens ångestattack och efter den dagen har inte min ångest varit så rolig att ha.
• Min mamma ringer BUP för att få en tid med min läkare för att försöka få ut ångestdämpande/antidepp.
• Min läkare har semester, men skulle ringa upp om två dagar då hon skulle vara tillbaka. Gjorde hon det? Nej.
• Mamma ringde då och försökte få tag i henne, men hon var inte där, så vi skulle få prata med en annan läkare.
• Det visade sig att hon blivit sjuk och gått hem.
• Tjat, tjat och en massa ringande.
• Till slut ringer Filip till BUP och berättar om mina problem.
• Min läkare var återigen på semster(!?!?!?!), men jag skulle bli uppringd av en annan BUP-tant.
• Hon berättar att hon ska prata med en läkare på måndagen och lovar att ringa upp. (detta var en torsdag eller en fredag)
• Måndagen - inget händer. Tisdagen - inget händer. På onsdagen ringer en läkare och berättar att han skriver ut Atarax så länge till mig och ska be min riktiga läkare ringa upp mig när hon är tillbaka.
• Atarax funkar inte. Fem stycken 10mg stoppar jag i mig + två valerina. Funkar inte.
• Nu den här veckan så skulle min läkare ha ringt mig, har hon det? Icke.. Kommer hon att göra det? Knappast.

Ska man kanske ta och stämma jävlarna?
Jag menar.. Jag tänker inte kliva upp en skoldag för att få en ångest som sitter i sig hela dagen.
Känna oron i hela kroppen, och känslan av att vara instängd och inte kunna ta sig ut, känslan av att få kväljningar stup i kvarten, och en massa jävla yrsel.
För jag ska fan få hjälp, om jag så ska döda någon för att få det.
Hatar fittlame-Hudiksvall!