tisdag, juli 29, 2008

The unnamed feeling

Det här är inte bra, inte alls bra.
Men hurra! Har du kommit fram till det själv Jennifer?



Hej! Jag är åtta år.
Jag har en barnvakt hemma hos mig nu.
Han ska vara barnvakt åt mig och min lillebror medans mamma och pappa hämtar morfar och honoms fru i Stockholm.
Barnvakten ville att min lillebror skulle gå och lägga sig tidigare än mig, för jag var ju äldre, jag orkade vara vaken längre!
Min barnvakt tar på mig. På ställen där mamma har lärt mig att andra inte få ta.
Jag vågar inte säga åt honom.. Och jag vågar inte berätta för någon annan, för då dödar han mig.

Efter denna kväll så har han fortsatt med det han har gjort i två år.
Jag vågar inte gå dit nå mer. Jag vågar inte träffa honom.
Ingen anar något.
Vad ska jag göra? Vad vill han mig?


Hej! Jag är tretton, snart fjorton.
Det är sommar, skönt.
Jag smsar med mitt ex's kusin. Han är otroligt snäll.
Kusinen hälsar att mitt ex vill ha sex med mig igen, men det vill inte jag.
Till slut går jag med på det, vi bestämmer plats och tid.
Samma dag så ringer jag och säger att jag inte vill ha sex, men han vill så gärna träffa mig.
Jag går med på att träffas, utan sex!
Han svarar - Så länge jag får träffa dig.
Jag sitter där och väntar på honom, se hur han går mot mig.
Han sätter sig på trappsteget ovanför mig, vi pratar.
Helt plötsligt böjer han sig över mig och kysser mig. Min känslor bubblar upp
- Älskar han mig fortfarnade?

Han tar min hand, och jag är så lycklig! Men dom känslor försvinner snart...
Han trycker mig mot en vägg inne i ett förråd, trycker ner mig, säger åt mig att suga av honom, annars slår han mig.
Jag gör som jag blir tillsagd.
Till slut drar han upp mig, men mina byxor drar han ner, han kör in sin (....) och kör på.

Jag har precis blivit våldtagen, och vem ska jag vända mig till nu?
Jag har ju inga vänner... Jag har ingen jag kan lita på...



Och nu kan jag ha sabbat det finaste jag har.

1 kommentar:

Eriiza sa...

Jo, den låter ber om att bli headbangad till ! ;D

Fy, vad hemskt..
Har haft liknande upplevelser.
Förstår mig inte på hur människor kan bete sig på det sättet.
Inte konstigt att vi som blir
utsatta kollapsar, får ångest, måste
knapra antidepp för resten av våra liv...

Jag lider ärligt med dig.

Hur försöker du handskas med de minnen idag ?