Jag skulle inte visa mig svag idag.
Trodde jag skulle klara mig idag från att bryta ihop.
Men den eviga väntan och frustrationen kommer ju alltid när man ska sova.
Och den här jävla magen alltså.. Fy fan. Kan den sluta göra ont?
Jag börjar fan gråta.
Jag hatar mig själv.
Varför kan jag inte hålla kvar de glada tankarna jag har på dagen?
Tankarna om att lyckats.
På ett vis så känns det som att jag vet exakt hur det kommer att sluta.
Och det gör ont i mig.
Jag hoppas att det visar sig att jag har fel. Jag hoppas verkligen det.
Om ett par timmar så får jag veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar