måndag, juli 04, 2011
Metallica - The memory remains
Tänk att stå på scen,
och ta emot detta från publiken.
Jag ryser sönder, totalt.
Blir pinsamt nog tårögd.
Det är så jävla härligt.
Fy fan.. Önskar att jag var där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar