Mmm.
Förra inlägget var ganska.. ja. Precis!
Kanske lite överdrivet, men samtidigt inte.
Jag menar allt jag skrev, men samtidigt vet jag att det bästa är nog att stanna kvar här ett tag till och tjäna ihop lite pengar så att jag kan ha roligt sen.
Men det gör fortfarande ont i mig när jag tänker på min lillebror eller Shiva.
Hur mycket jag saknar dem, och att det känns som att jag sviker dem.
Den senaste tiden har jag tänkt så mycket på hur jävla mycket jag saknar att vara hemma i Sverige.
Jag saknar inte Sverige dock, men huset och familjen.
OUHUHUH.
Äh, jag är dödstrött.
Jag ska väcka Filip 22:00, sen ska jag borsta tänderna och förhoppningsvis sova.
Tack och adjö.
1 kommentar:
du vet att vi alltid finns här för dig. Snart kommer du ju hem o hälsar på oss. Längtar Kram mamma. Som surfar på mobilen. Pillrigt är det.
Skicka en kommentar