En vecka sedan jag skrev nu.
Jag har ingenting att berätta här. Och det är inte någon mening att berätta nånting heller, för vem bryr sig?
Hey you Whitehouse, ha ha, charade you are
You house proud town mouse, ha ha, charade you are
You're trying to keep our feelings off the street
You're nearly a real treat
All tight lips and cold feet
And do you feel abused?
Jag saknar Filip, Mohammed, och Emma.
Dom tre människorna som får mig att le, att älska livet!
Allting blir så mycket ljusare, inte lika grått och trist.
Aja..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar