Idag var det första gången på riktigt länge som jag tog sju bussen!
Tack vare Issah.
Dagen började bra, tills andra lektionen.
Vi såg på film. Jag kände inte av någon panikångest, men sen kom den bara.
Jag försökte andas lugnt, tänka på annat, men det var totalt omöjligt.
Jag kände yrseln, illamåendet, jag måsta ut!
Sa till Frida att jag skulle gå på toa.
Gick till toaletten och drack vatten.
Efter ett tag kändes det bättre, så jag lämnade min jacka i skåpet och gick tillbaka till lektionen.
Lunch.
Jag hade längtat som fan, fisk och potatis!
Tog mat och satte mig för att äta.
När jag väl började äta så gick det inte.
Magen skrek efter mat, men så fort jag började tugga så vred det sig i magen och jag kunde inte svälja. Det kändes som att maten var på väg upp hela tiden.
Paniken kom krypandes, jag började kallsvettas, skaka i armarna och händerna.
Jag stod inte ut!
Jag berättade att jag inte kunde äta, kastade maten och ringde mamma.
Tog bussen och kände en stor lättnad när jag klev av i Njutånger.
Jag kom hem och pratade jag med min kurator i telefonen,
när vi hade pratat klart så fick jag äntligen krypa ner i sängen med Johannes.
Det tog inte lång tid förens jag somnade.
Jag sov i tre timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar